Navet 1

Idag handlar det om fysik och berättande och vi börjar med att visas runt på Navets nya analoga och digitala avdelning som kallas "Tesset". Jag fastnar särskilt för en sak där som kallas "Sandy station". Det är som en grund sandlåda i bordshöjd. Ifrån taket lyser en projektor av något slag som visar sandlådan som en kartbild, där olika nivåer på sanden resulterar i att den lyser i olika färger. Där står vi och testar att röra runt i sanden och skapa land, vatten och berg. Bergen har varierande färg beroende på höjd och detsamma med vattnet. Häftigt tycker jag. Jag kan tänka mig att det av barn upplevs som både rogivande och spännande att experimentera med den sanden och skapa höjdkurvor i skiftande färger.

[1] Gunnarsson berättar att det är ovanligt med böcker för barn om kemi, fysik och teknik. Biologi är jämförelsevis vanligare. Vi får höra om Berta, Tunda och Triton som handlar om kemi och fysik, och dessa är skrivna för barn. Berta känner jag igen från min VFU-plats där hon varje vecka presenterar ett experiment för barngruppen. Detta är något som är väldigt uppskattat av barnen där. Min handledare har berättat att något barn specifikt sökt till den förskolan ,på grund av deras tradition med experimenterande. Min upplevelse är också att naturvetenskapligt experimenterande  är väldigt populärt bland barn.

Vi får börja med konstruktion. Av glasspinnar, gummiband och mjölkkartongslock byggs en enkel katapult som som skjuter minimarshmallows alldeles utmärkt. Detta går sedan att utveckla och bygga på andra sätt, för att få så bra effekt som möjligt. Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (rev. 2010, s. 10) ska barn få skapa, konstruera och bygga och detta med olika material och redskap. Denna punkt i läroplanen passar bra till katapultbygge. Katapulter tror jag skulle gå hem hos många i förskolan. Det är nog en idé jag kommer använda mig av någon gång. Många av läroplansmålen på samma sida berör för övrigt naturvetenskap, teknik, problemlösning med mera, och går att koppla till dagens aktiviteter på Navet.

Vi får jobba med skuggor genom att tillverka byggnader av valfritt slag, för att med hjälp av dem skapa siluetten av en stad. Vi använder mjölkkartonger med mera, som kommer till nytta igen i skapandet av hus, kyrka, broar och fordon. I kartongerna skär vi ut fönster, vi klistrar och klipper tills byggnaden får önskad form. När vi är klara ställs alla dessa byggnader på rad på ett bord. Genom att belysa dem får vi något som liknar silhuetten av en stad på väggen bakom. Det blir fint. Vi får också se en film om några som använder sina kroppar till att göra skuggor på många oväntade sätt. Det syns inte alltid att det är människor som gör skuggor i filmen. De utnyttjar djupet i skuggor, dans och musik, då de skapar filmsekvenser. Jättehärligt att se. Vackert!

Sista etappen för dagen och det är dags att skapa en egen berättelse med naturvetenskaplig anknytning. Gunnarsson berättar om vad en berättelse kan innehålla och hur den kan byggas upp. Den får gärna vara rolig, lite spännande och innehålla lagom naturvetenskapliga utmaningar för den tänkta åldersgruppen. Man kan se historien som en hinderbana, där huvudpersonen stöter på stora och små hinder, problem som skapar spänning och måste lösas. Läsaren blir nyfiken och undrar hur det ska gå. Man kan väva in pauser eller mellanhandlingar, som till exempel beskrivningar av karaktärer och miljö. Dessa för berättelsen framåt mellan "hindren". Vi får ett papper där vi kan fylla i personerna i sagan och egenskaper/omständigheter kring dessa. Ett annat papper har rubriken hinder, och där kan vi skissa på ett händelseförlopp innan vi börjar med själva skrivandet av berättelsen. Det blir ett intressant sätt att se en saga växa fram, bit för bit. Vår huvudperson får namnet Vilda Väsen, och hon är en sprallig grönögd tjej som gärna är lite tvärtemot. Hon är lite hemlighetsfull av sig och hennes framtidsdröm är att få bli lejontämjare. Hon älskar djur av allehanda slag, men då hennes mamma är allergisk mot pälsdjur får Vilda nöja sig med de insekter och kryp hon kan hitta i trädgården. Detta är inte alltid så populärt hos övriga i familjen...

En dag på Navet betyder oftast en rolig dag. Jag tycker det är ett fantastiskt ställe för barn och vuxna i alla åldrar. Det finns något som passar var och en av oss skulle jag vilja påstå, i alla fall sett ur min synvinkel. Denna dag fick ett mycket blandat innehåll, med mycket idéer att använda ute i verkligheten. Mycket idag bygger på återvinning av olika material, och det passar bra både ur miljöperspektiv och ekonomiskt perspektiv. Mycket går att skapa med så enkla medel. Det är bra att få idéer, tips och få prova på att göra olika saker i utbildningen. Dagen idag har berört naturvetenskap, teknik, hållbar utveckling, matte, konstruktion med mera.

[1] Anna Gunnarsson. Workshop Navet 1. Navet science center i Borås, 2016-02-11.

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Navet 2

Idag blev det mycket prat om hållbar utveckling och återvinning/-användning. Det är något som ligger mig varmt om hjärtat och det syns på antalet anteckningsblad efter workshopen. Vi får börja med en uppgift som handlar om olika sorts skräp och hur lång tid det tar för respektive sort att brytas ner. Skräpet består av petflaska, cigarettfimp, äppelskrutt/frukt, tuggummi, aluminiumburk, mjölkkartong, tändsticksask och glas. Det tar en miljon år för en glasflaska och 2-5 veckor för äppelskrutt/frukt. Att det tar så lång tid som 1-5 år för en fimp att brytas ner eller 20-25 år för tuggummi, det trodde jag inte. Aluminiumburk och petflaska ligger på 200-500 år respektive 450 år. Dessa trodde jag tog lång tid för naturen att bryta ner. Så sett var det inte så förvånande var på en skala de hamnade, men samma där med att jag skulle gissat på en kortare tid. Nu tycker jag det är ännu bättre med återvinning i detta perspektivet. Gunnarsson [1] berättar att Borås Energi och Miljö har en app som vi kan använda oss av i förskolan. Den heter "sortera smart". Det berättas vidare att det går hämta material till förskolan på något som som heter "återbruket" i Borås. Där går köpa begagnade saker och de tar även isär olika material. Att jobba med hållbar utveckling i förskolan blir oerhört viktigt tycker jag, med tanke på att det är det uppväxande släktet vi möter där. De kan få lära sig goda vanor från början, då de är vår framtid och det är deras framtid det handlar om. De påverkar också i stor utsträckning sina föräldrar till att värna miljön, sopsortera och återvinna, får jag berättat för mig här. Den erfarenheten har jag själv som förälder. Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (rev. 2010, s. 7) ska vi lägga stor vikt vid natur-och miljöfrågor och detta i en positiv anda. Det sistnämnda är en viktig aspekt enligt mig, då barnen måste få känna att det går att påverka och att det inte är försent. Att överföra någon slags hopplöshet eller att jorden är dödsdömd, det hjälper ingen och är inte heller sant. Att det däremot är viktigt och att alla kan göra skillnad, det kan vi förmedla. När det gäller hållbar utveckling tycker jag också att den sociala biten är viktig. Att vi visar och pratar med barnen om att ta hand om sig så att man mår bra. Att det är viktigt hur vi är mot varandra, för alla har rätt att få må så bra som möjligt. Den socialt och ekonomiskt hållbara utvecklingen är något jag inte kopplat begreppet hållbar utveckling till tidigare. Den har jag stiftat bekantskap med via högskolan så att säga. Dock tycker jag att det är viktiga delar som ger begreppet sammanhang och gör det mer komplett. De hör ihop och påverkar/samverkar med varandra.

Gunnarsson berättar mycket om plasten som "har tagit över våra liv". Den kom på 1950-talet och har alltså inte funnits så länge, men idag har vi plast till/i väldigt mycket. Vi får fundera över vad för plastasken vi använt hemma nu på morgonen och jag kom på ca 20 saker. I genomsnitt handlar det om 40-60 saker/person berättar Gunnarsson. Plast har olika egenskaper och kan vara ganska svårt att återvinna, men blomkrukor är ofta tillverkade av återvunnen plast. Vi européer konsumerar 98 kg plast/person och år. Då är även barn inräknade. Alla plaster kommer från råolja. Vi tar alltså upp bundet kol och använder, vilket leder till mer koldioxid i atmosfären. Vi får lära oss om märkningen av plastprodukter och vad beteckningarna står för. Det här tycker jag är väldigt intressant och jag försöker skriva ner så mycket som möjligt. Det blir verkligen en tankeställare för mig som leder till att jag kollar upp matlådor och köksredskap hemma, samt värmer mat mer på tallrikar än i plastburkar som ibland tidigare. En del plaster stannar kvar i kroppen för alltid, säger Gunnarsson. Lite läskigt tycker jag.

Vi får också se bilder på döda fåglar och deras magar som varit fulla av plast som kroppen inte kunnat göra sig av med, eller sköldpaddor som äter plastpåsar i tron att det är maneter. Vi får veta att en läskburk kan återvinnas hur många gånger som helst så ur miljöhänsyn är det mycket värdefullt att vi sopsorterar dessa. Aluminium är också bland det mest energikrävande att utvinna, så ska vi sortera något så är detta prioriterat.

När det gäller papper konsumerar en människa i snitt 56 kg/år, och vi som bor i EU ligger på 190kg/person och år. Både papper och plast hör till de saker som vi är bra på att återvinna. Något att tänka på är det som Gunnarsson säger: ingenting försvinner, allting finns kvar och sprider sig.

Resterande dagen ägnar vi åt att skapa olika saker så som uppblåsbara djur av gamla plastpåsar, målningar på äggkartonger eller fylla bubblorna i bubbelplast med annan plast i olika färger. Vi får också bygga robotar med tuschpennor fastsatta som kan måla själva när vi startar dem. Mycket roligt! Tänk vilken rolig utbildning vi går:-) Låter inte så betungande, men det är ju varvat med teori och andra moment.

[1] Anna Gunnarsson. Workshop Navet 2. Navet science center i Borås, 2016-03-22.

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Textil workshop 3

Vävning och handdockor

På den tredje workshopen i textil pratar Catrine Berg [1] om vävning. Den enklaste formen, och kanske den vanligaste, av vävning kallas tuskaft. Där förs tråden varannan gån gång över och varannan gång under varptrådarna. Varptrådar kallas den tråd som först träs upp på en väv, de som man senare väver in sin väft i. Nästa varv upprepas proceduren men tvärtom. Väften, det man väver in i varpen, förs nu under den varptråd där man förra varvet tog den ovanför. Detta för att nästa varvs trådar ska låsa/binda föregående varvs. Detta nämner Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Veluci (2010, s. 49) som vävningens grundläggande princip. Det är ingen självklar kunskap för en ny lite vävare om inte hen uppmärksammas på det. Textil och vävning handlar mycket om matematik, teknik och problemlösning, strävansmål som finns i Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, ss. 9-10). Trådar ska räknas, varannan gång ska de upp och varannan gång ner, en lagom lång garnbit ska klippas till och färger väljas och fogas samman i ett mönster. Själva vävtekniken ska erövras och användas. Trasslar sig tråden ska det lösas och eventuellt får man ta upp det vävda om det blivit fel. Det handlar också mycket om att få känna delaktighet i vår kultur, och där har  Borås varit ett nationellt centrum för textil verksamhet och textilindustri under 1800-talet och halva 1900-talet, och delvis lever det kvar i bygden än Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Veluci (2010, ss. 47-48).

Vi får foga samman pinnar vi plockat och göra en egen liten väv av dem. Där väver jag med tunt klippta tygremsor till en trasmatta i miniformat, eller traslöpare om man så vill. Det senare är en duk, en löpare, vävd av tunt klippta matt-trasor kan man säga. Catrine berättar att vi kan använda engångstallrikar att väva i. Klippa jack i kanterna och sätta varptråd i där. Finns inte de traditionella vävramarna på en förskola, kan en träbit med spikar i fungera lika bra, eller knyta ihop pinnar från skogen. Det senare har den fördelen att man inte behöver ta loss väven från ramen, utan den kan sitta kvar och bli en vacker del i tavlan. Istället för garn kan naturmaterial vävas in, som ull, gräs, halm eller blommor. Det tänker jag kan bli ett minne från en förmiddag i skogen till exempel. Catrine tar också upp ett ord som är nytt för mig, kravallslöjd, eller textilgrafitti/sjöjdgrafitti. Det kallas så om något i samhället blivit textilbeklätt.

Eftermiddagen tillbringar vi med att göra handdockor eller liknande. Jag klär in en pappstrut med olika tygbitar och så får det vara ett ormbo. I struten kan en orm krypa fram om man lockar på den. Ett väsande s-ljud gör att den tittar ut, ett r-ljud gör att den rullar runt. S-ljudet kom jag på själv. R-ljudet var ett tips från Catrine tror jag. Det blir förhoppningsvis ett användbart pedagogiskt hjälpmedel att träna språkljud på, på min framtida arbetsplats. Ormen gjorde jag genom att klistra på grått tyg på en träpinne. Längst fram satt en röd kluven tunga. Pinnen sticker ut genom strutens avsmalnande del och kan på så sätt styras. Om barn själva skulle få göra

Björkdal Ordell, Eldholm & Hagstrand Veluci (2010) tar i flera kapitel upp just problemlösnings-förmågan som övas i så många textila aktiviteter. Det får mig att relatera till något Kupferberg (2013) beskriver som en framtida efterfrågad kompetens. Han tar upp att ett kreativt lärande ökar problemlösningskapaciteten hos individen. Detta ser han som ett kunskapsbehov i framtiden, individuellt, i organisationer och föreningar, men även nationellt och globalt och med tankar på en  hållbar utveckling. En intressant tanke att ha med sig när det arbetas med textil på olika sätt i förskolan. 
Här till vänster ses lite kreativa sätt att väva som vi fick visat för oss på workshopen.

[1] Catrine Berg. Textil. Högskolan i Borås, 2016-03-30.

Referenser

Björkdal Ordell, S., Eldholm, G. & Hagstrand Veluci, K. (2010). Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt hjälpmedel för barns lärande. Borås: Responstryck

Kupferberg, F. (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, L. Kupferberg, F. & Leijon, M. Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 15-51.

Läroplanen för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm:Skolverket.

Textil workshop 2

Textiltryck och broderi

Dags för textiltryck och vi får vara i textilskolan speciella lokal för tygtryck. Här finns massa material och färger. Det berättas att vi kan använda många olika saker att trycka med för att få olika mönster, struktur och motiv. Som förslag räknas följande alternativ upp: potatis, klossar, stämplar, urklipp i papper/plats, träkloss med garn runt, bubbelplast, toarulle klippt och vikt till hjärtform till exempel. Det går att skära ut formar och figurer i balsaträ, då det materialet är mycket lätt att skära i, till exempel spår av olika slag. Man kan trycka med så kallad screen ram. Det finns här om vi vill prova det. En teknik heter ströppling och då trycks färg på tyget med en svamp eller skumgummi. Vid en teknik som heter blocktryck så rollas färgen på tygstycket. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Veluci (2010, ss. 26-28) ger ett exempel på blocktryck. De menar att det kan vara intressant att rolla två färger, en färg på vardera sida ett tygstycke, och sedan låta dessa mötas i mitten-delen. Det blir ett lärande i hur olika färger kan blandas för att få fram nya färger, eller ljusare/mörkare nyanser. Det ser härligt och vackert ut på de bildexempel de tar med i sin bok. Det blir nog också väldigt konkretiserat för barn genom att man gör så. Övriga tekniker som nämns är batiktryck, då snören knyts runt ett tyg för att ge det mönster, och reservagetryck då maskeringstejp används för att blockera vissa delar av ett tyg mot textilfärg. Vi har med tyg att trycka på och först provar jag att bland lite färger och rolla detta på ett mitt tygstycke. Det blir en lila nyans blandad av rött, blått och lite gult. Innan jag rollar ut färg strör jag lite pappersremsor över tyget för att få vissa ofärgade partier. På detta trycker jag sedan med stämplar i olika former, lite ojämnt fördelat över ytan, och här använder jag gul färg. Jag målar på färg på de stämplar jag använder och i början blir det för mycket färg och inte lika snyggt. Jag lyckas också åstadkomma något otydligt tryck då för lite färg målats på stämpeln. Efter några gånger tycker jag mig ha fått in tekniken.

Inspirerad av mina klasskompisar gör jag ett tygtryck till som jag tänker ha som duk hemma. Det blir screentryck med en gul ton och hjärtformade sirliga stämplar i svart på det. Den blev riktigt snygg tycker jag. Roligt att göra något som kan användas tycker jag. Det känns lite extra och speciellt när jag gjort det själv, förutsatt att det blir lyckat då förstås! Innan det trycks på tyg berättar Catrine [1] att tyget ska vara tvättat. Då försvinner den appretur som finns i tyg då det är nytt. Appretur betyder ungefär "stärkelse", det är det  som ger ett tyg dess glans och styvhet. Ett sätt att färga tyg var att spritsa ut en pasta av mjöl blandat med lite vatten till en trögflytande mixtur, på textilen. Detta kunde sedan rollas över efter att först ha fått torka under ett dygn. Efter rollandet kunde sedan pastan petas bort. Det skulle jag gärna vilja prova hemma någon gång. Så många tekniker och idéer det finns kring det här med textiltryck. Det här var riktigt kul och jag skulle lätt kunna tillbringa eftermiddagen i dessa lokaler också. Det fick istället bli i skolans bildsal enligt schemat.

Eftermiddagen innehöll broderi och jag broderade pärlor på mitt lila-gula tygstycke. Dessa broderades i form av blommor i olika färger och former, mer för att prova än för att det skulle bli en snygg helhet. Det fanns många alternativ att brodera ihop vykort/pappkartong till små hus, brödkorgar eller lådor med/utan lock. Det blev väldigt fint och jag funderade på att göra något sådant.  Till sammanfogandet användes langettstygn. Denna idé nämner även Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Veluci (2010, ss. 60, 64, 69). De berättar att barnen kan få använda sig av vykort de fått till att skapa en låda. Roligt för både avsändaren och adressaten! Catrin  Berg berättar att vi istället för att fästa tråden kan sy fast den i sig själv när vi broderar. Ett bra tips. Dock fungerar det nog inte på kartongbroderiet. Jag har svårt för att tänka mig att det går att tillämpa på ett snyggt sätt där. Hon nämner också att i förskolan kan barnen brodera på papper/kartong/pappersaskar,  och då brodera på egenritade motiv. Ullgarn eller merceriserat garn kan användas och ullgarnet har den nackdelen att det är tjockt, lite vasst och trögt att sy i bomullstyg med. Merciserat garn passar bättre som material att använda i förskolan, då det är glatt och behandlat för att bli mjukare. Catrin tipsar att broderligare kan hängas upp på en galge. Det blir då en både praktisk och vacker förvaring av dessa garner, kanske sorterade efter olika färger och nyanser.

Jag har broderat en hel del tidigare i livet och har en väldigt duktig sömmerska till mamma, så sömnad och textil känner jag mig ganska trygg med. Jag är bortskämd med att alltid kunna fråga henne om olika sömnader, vävning, broderier, stick-och virkmönster. Det har också lett till att jag gjort en hel del tröjor, byxor, mattor, grytlappar och så vidare under uppväxten. Detta är ett intresse som nästan helt låg nere under småbarnsåren bortsett från att kläder lagades och en och annan gardin syddes. Nu när barnen börjar bli större ägnar jag mer tid åt denna hobby, speciellt då stickning. Dessa erfarenheter och detta intresse gör att jag valt textil som ett av mina fördjupningsämnen denna termin.

[1] Catrine Berg. Textiltryck. Högskolan och Textilhögskolan i Borås, 2016-02-18.

Referens

Björkdal Ordell, S., Eldholm, G. & Hagstrand Veluci, K. (2010). Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt hjälpmedel för barns lärande. Borås: Responstryck

Textil workshop 1

Tovning

Idag får vi prova på att tova. Vi håller till i högskolans bildsal. Catrine Berg [1] berättar först om ullen som material och nämner även några andra naturmaterial som lin, viscose och bomull. Hon berättar att ull brinner inte till skillnad från plastmaterial. Den förkolnar och kan sedan smulas sönder. Plastmaterial däremot brinner och blir till en hård, smält klump. Förutom fårull finns det  kameler, angorakaniner, angoragetter och lamor som har ull. Det är dock bara fårets ull som kan användas vid tovning då enbart den har krokar/hullingar som kan haka i varandra. Dessa hullingar öppnas vid värma och sluts i kyla. När fårullen bearbetas med ljummet såpvatten öppnas hullingarna, hakar i varandra och fibrerna bildar så sakteliga en matta, en väv. Björkdal Ordell, Eldholm och Hagstrand Veluci (2010, s. 17) berättar att tovning som teknik, har funnits länge. Redan 400 f. Kr. tovades tofflor, mattor med mera. De berättar vidare att tovning är en teknik som även ganska små barn kan klara, och alltså fungerar den bra i förskolan. Kanske att de yngsta får vänta ett tag.

Catrine berättar att ullen är en naturprodukt med nästan bara fördelar. En nackdel är att mycket kemikalier används vid maskinell tvätt av ull. Detta blir en miljömässigt negativ aspekt, men samtidigt är det viktigt att ullen är rengjord, särskilt när den ska användas i förskolan tänker jag. Förmiddagen ägnar vi åt att skapa en tavla och detta görs gruppvis. Vi får fundera ut ett tema eller saga. Tre lager ull läggs på en svart sopsäck. Lagren läggs växelvis vertikalt och horisontellt. Det är viktigt att ullen ligger i ett jämntjockt lager och Catrine uppmanar oss att blunda och känna med händerna utan att titta upp. Hon tar upp att tovning är en rogivande sysselsättning och det nämner även Björkdal Ordell, Eldholm och Hagstrand Veluci (2010, ss. 17-18). De sistnämnda beskriver också tillfredsställelsen som finns i att åstadkomma något med sina händer. Förut behövdes denna kunskap för att tillverka saker, och även om så inte är fallet nu, kan vi vidareförmedla den hantverkstradition och kunskap som finns i den svenska kulturen. Arbetet med ullen gör att vi använder oss av flera sinnen som lukt, hörsel, känslan och synen. Det ger också en harmoni, menar författarna, genom att man samtidigt kan skapa något nyttigt och något vackert. Ett barn kan känna tillit till sin förmåga genom den glädje, nya kunskap och upplevelse som tovning innebär. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 6) beskrivs kunskap som ett mångsidigt begrepp. Det handlar om fakta, färdighet, förtrogenhet och förståelse som samspelar och är beroende av varandra. När vi i tovningen får fakta om ull som material, får höra dess historia, får uppleva och arbeta med materialet ger det en erfarenhet som sitter både i hand och huvud tänker jag. Vi får en förståelse, viss förtrogenhet och färdighet genom att vi provar på att göra och detta blir också något att hänga upp den teoretiska kunskapen på. Kupferberg (2013, s. 26) beskriver att vi ofta vill dela upp kunskap i en teoretisk del och en praktisk-estetisk. Istället behöver vi få den till oss genom båda vägarna. Jag tycker det ger en helt annan förståelse i det jag lär mig på detta sätt, som gör det lättare att minnas kunskapen. Än mer viktigt tror jag det är att ha detta i åtanke när vi arbetar i en barngrupp.

Dessa ull-lager läggs på en svart sopsäck. Vi får blöta dem med ljummet såpvatten, arbeta in det med händerna, sedan täcka med plast och stampa och/eller dansa på den. Därefter vecklas den ut, bubbelplast och en handduk läggs på ullen och det rullas ihop kring en pappersrulle. Två och två får vi sitta mittemot varandra och rulla rullen med fötterna under hårt tryck. Detta gör att vattnet pressas ut och sugs upp av handduken, samtidigt som ullen bearbetas och tovas samman. Vi fortsätter med att lägga på färgad ull till önskat motiv och så upprepas hela proceduren. Vår grupp gör figurer med olika färger, former och siffror till en matteinspirerad tavla. Sådana här tavlor kan göras på förskolan och hängas upp på väggarna. Förutom att de blir vackra har ullen också en ljuddämpande effekt. Motiven på ulltavlorna kan vara såväl abstrakta som konkreta och går alltså göra med små barn såväl som med stora. För att färdigställa en bottenplatta krävs kanske lite större barn men mönster på den kan även riktigt små barn vara med och tillverka tänker jag.

På eftermiddagen gör vi tovade figurer runt en skumgummibit. Det går också använda en sten att tova runt redogör Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Veluci (2010, s. 24) för. Detta beskrivs som ett snabbare sätt att tova en rund form. Vi får forma vår skumgummibit till önskvärd form och därefter lägga ett lager av ull utanpå. Allt förs ner i såpvatten och bearbetas försiktigt, tills det ljumna vattnet, såpan och friktionen gjort föremålet färdigt att torkas. Catrin säger att ullen behöver få tänka en stund innan den vet vad som ska göras, därför får vi massera försiktigt och inte skynda. Bra beskrivning för att arbeta med ullen i lagom tempo. Detta var roligt. Jag vill gärna prova på att tova med en barngrupp.

[1] Catrine Berg. Textil. Högskolan i Borås, 2016-01-28.

Referens

Läroplanen för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm:Skolverket

Björkdal Ordell, S., Eldholm, G. & Hagstrand Veluci, K. (2010). Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt hjälpmedel för barns lärande. Borås: Responstryck

Kupferberg, F. (2013) Medierat lärande och pedagogisk teori. I Amhag, L. Kupferberg, F. & Leijon, M. Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund: Studentlitteratur, ss. 15-51.

Fältdagar

Fältdagar och förberedelser

Under fältdagarna diskuterar jag med min handledare vad som kan passa in som vfu-uppgifter för mig. De har nyss startat upp ett tema med affär får jag reda på. Detta sker ganska spontant utifrån att de iakttagit barns intresse och lek kring affär och handla. Ett rum har ställts iordning med avdelningens kassaapparat, en bänk som disk, hyllor med insamlade tomma förpackningar/specerier och en del pengar har kopierats i svart-vitt. När det gäller val av didaktiskt material och vad jag ska göra med barnen under min vfu, får jag ganska fria händer av min handledare. När jag har lite idéer kring vad jag kan göra diskuterar vi igenom dem gemensamt och lägger upp en liten preliminär plan. Mitt val av didaktiskt material blir att göra två memory med anknytning till antal, siffror, mynt och sedlar. Detta kopplar jag till matematik och bild som ingår som ämnen i kursen på högskolan denna vår. Det berör även språk. Lera har jag fått med mig från högskolan och det tycker min handledare låter bra. Den vill hon gärna att jag använder mig av. Vi bestämmer att de ska få göra varor till affären av den bland annat. Alla dessa aktiviteter bestämmer jag mig för att dokumentera med surfplattan genom att göra en e-bok om affären, memory och aktiviteterna kring leran. Jag trycker även upp låtsaspengar i färg, och dessa är kopior av de nya sedlar och mynt som blir verklighet inom kort.

VFU första veckan

Den aktivitet med leran som är bestämd under vfu-perioden startar jag upp ganska så omgående första veckan. Det är tänkt att varje barn ska få skapa i lera vid två tillfällen var, och för att hinna med det sätter vi igång direkt. Under en samling får barnen reda på hur det är tänkt, att alla ska få känna på olika sorters lera vid första tillfället men att det de gör då inte kommer sparas. Det andra tillfället ska de få skapa något som kan säljas i deras affär. Det de gör den andra gången ska jag ta med mig in till högskolan och få bränna i deras ugn där, enligt överenskommelse med Mats Andersson, min bildlärare och tillika kursansvarig. Om de inte vill att det de gjort ska stanna på förskolans affär så får de ta hem det.

De blir indelade i grupper och under veckan som följer har jag 5-6 barn åt gången. Första tillfället får barnen känna på plastilina-leran, soft dough-leran och de tre olik-färgade stengodslerorna. De får känna, se, lukta och uppleva hur lerorna skiljer sig från varandra med olika sinnen. De är hårda, mjuka, kalla, varma efter bearbetning, luktar illa, gammalt eller jord? Reaktionerna och kommentarerna varierar och det är olika vad barnen tycker om att bekanta sig med leran. Nästan alla barn tycker om det. Endast ett barn uttrycker obehag av att hålla på med leran och vill inte vara med mer än en liten stund. De flesta vill inte sluta när den halvtimma gått som jag beräknar att aktiviteten ska ta. Första gången skapar vi långt, kort och krokigt, det vill säga abstrakt. Detta, för att citera Andersson[1], inte gå i den fällan att någon inte tycker sig kunna. Denna första vecka hinner alla som är där få göra den första bekantskapen med lerorna, och nästa vecka följer fortsättningen med att skapa något ”säljbart”.

Under onsdagens middagssamling introduceras memoryna för barnen. Det är två olika memory. Det ena har siffror och tärningsprickar, och där bildar den skrivna siffran 1 par med en prick, avbildad på samma sätt som prickarna på en tärning. Detta för att tärningar är något barnen förväntas vara bekanta med genom olika spel, och det ger också möjlighet för barnen att lära sig se ett antal direkt med blicken utan att varje gång peka samtidigt som de räknar antalet. Detta benämns av Sterner och Johansson ( 2006, s. 72) som att subitisera, från engelskans subitizing, och den förmågan gör räkningen enklare, automatiserad och därmed snabbare. Heiberg Solem och Lie Reikerås (2004, ss. 148-149) tar upp samma förmåga men benämner den istället med att talbilden känns igen. I detta memory finns 24 kort, med antal upp till tolv. Det andra memoryt har olika valörer som bildar par med motsvarande siffra, som till exempel en tjugo-lapp och den skrivna siffran 20. De får titta på de olika bilderna och vi pratar lite om dem. Därefter gör vi Kims lek med några av motiven. Då får barnen se på några bilder, därefter täcks de och en av dessa bilder försvinner. Barnen får se efter och gissa vilket som fattas. Samtidigt får barnen också de laminerade och tryckta låtsaspengarna i färg att ha i affärens kassaapparat.

Efter middag och läsning blir det sedan memoryspel. Jag har samlat ihop fler memory på avdelningen, samt tagit med några hemifrån, och barnen spelar dessa i mindre grupper och alternerar dem mellan sig så att de nya får spelas av alla. En erfarenhet här blir att sedlar och mynt av de flesta upplevs som svåra. De nya valörerna som valts ökar troligtvis svårighetsgraden, men en slutsats blir också att barn idag kanske inte är så vana vid kontant hantering som jag trott. Kortbetalning är så vanligt att kontanter inte är självklart. De nya valörerna som valdes har knappt inte kommit än, men de kändes ändå bättre att välja än de vi har nu, med tanken att lärandet blir mer långsiktigt. Detta kanske var fel tänkt eller åtminstone en faktor som försvårade för barnen. Däremot kan jag tänka på att det blir en utmaning för barnen, och alternativet med siffror kopplat till samma antal. Dessutom kan nämnas att för ett av barnen var detta en lagom och rolig utmaning, och detta barn ”lyftes” och fick lära sina kompisar i denna aktivitet. Det var mycket positivt. Memoryna kan utvecklas till ett som omfattar siffror och handens fingrar också. Det finns en tanke om att eventuellt göra ett till, under vfu:n. Enligt Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (Lpfö 98 rev. 2010, s. 10) ska förskolan ”sträva efter att varje barn

-utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring,

av egna och andras problemställningar,

-utvecklar sin förmåga att urskilja, uttrycka, undersöka och använda

matematiska begrepp och samband mellan begrepp,

-utvecklar sin matematiska förmåga att föra och följa resonemang.”

(Lpfö 98 rev. 2010, s.10)

Dess-utvecklara memoryn kan kopplas till flera matematiska strävansmål i förskolans läroplan. Barnen kan diskutera och resonera sig fram till olika lösningar, jämföra mängder och antal, se samband och utveckla sin förmåga att använda matematik.  

Med tanke på den kommande e-boken fotograferas alla dessa aktiviteter med barnen. Det blir bilder på pengar, memory, memoryspel, tillfällen då barnen bekantar sig med lerorna samt några av deras skapelser. Nästa vecka fortsätter det.

[1] Mats Andersson. Bild 2. Högskolan i Borås, 2016-02-08.

Referenser

Heiberg Solem, I. & Lie Reikerås, E. K. (2004). Det matematiska barnet. Stockholm: Natur och Kultur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket 

Sterner, G. & Johansson, B. (2006). Räkneord, uppräkning och taluppfattning. I Doverborg, E. & Emanuelsson G. (red.). Små barns matematik. 1 uppl. Göteborg: NCM Göteborgs universitet, ss. 71-88.

Drama 3

Forumteater

"Ett av syftena med forumspel är att träna inför verkligheten, dvs. att i spelat kan man våga pröva att agera på ett sätt som man inte hade vågat eller kunnat göra i verkligheten. Genom att träna sig i den fiktiva dimensionen kan man hämta styrka att även agera i det verkliga livet."

                                                                                                Einarsson (2013, s. 143)

Forumteater är ett verktyg för att utforska, förstå och förändra verkligheten, beskriver Fihn [1]. Med den finns en önskan om att kunna analyser konflikter, meningsskiljaktigheter och motsättningar under kreativa former. Einarsson beskriver den också som ett sätt att förändra, som att samla mod inför en verklig situation som kräver att något görs eller sägs som kan leda till en förbättring av något slag. Fihn beskriver forumteater som de förtrycktas teater. Hon ger oss ett boktips: "Du har huvudrollen i ditt liv" av Katrin Byreus. Den tycker jag låter intressant. Hon beskriver att den tar upp forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. Konflikter och förtryck beskriver hon som det som "gnisslar och gnäller". Det finns yttre förtryck men också inre sådant. En intressant aspekt är det hon benämner som eget inre förtryck som när vi till exempel säger att saker inte går att genomföra i verksamheten. Det ger bilden av offermentalitet och lägger locket på kreativitet och inspiration. Det med att ta ansvar för sitt eget liv och göra det bästa av situationen, att inte haka upp sig på det andra gör som är bortom min gräns att påverka och förändra, se möjligheter istället för hinder; dessa ting är något jag tänker mer och mer på själv. Ibland är det svårt att följa detta synsätt, men det är något jag vinner på för egen del om jag klarar det tänker jag. Förändra mitt eget synsätt istället för att försöka ändra andras.

I forumspel kan man göra värderingsövningar vilket innebär att visa sin åsikt genom någon bestämd placering. Till exempel kan de som tycker bäst om sommar ställa sig till höger, de som gillar vinter bäst till vänster och de som inte vet/tycker om båda ställer sig i mitten. Då behöver jag inte uttrycka min åsikt men jag visar den genom handling. Vi får själva planera för ett kort framförande på några minuter och vissa riktlinjer får vi av Fihn. Vi ska utgå från verkligheten, det ska finnas en tydlig konflikt i handlingen, eventuellt också någon som trappar upp konflikten och sist men inte minst: det ska sluta eländigt! Senare i varje händelse som redovisas, utser publiken vem som är förtryckaren/huvudpersonen i den aktuella handlingen. Därefter spelas händelsen upp igen. Denna person kan sägas "äga handlingen och får inte bytas ut. Andra roller får vi som publik oförberett gå in och ta, pausa händelseförloppet för att sedan se hur situationer förändras i diverse riktningar. Det krävs att vi vågar bjuda på oss själva en del, men många skratt och roligt blir det.

Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande.

                                                        Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (rev. 2010, s. 7)        

I läroplanen nämns bland annat drama, bild och rörelse som sätt att kommunicera på, likväl som verbalt och skriftligt språk. Här tänker jag som inte känner mig så trygg med drama, att det är viktigt att försöka ge plats i verksamheten för alla olika uttryckssätt oavsett om jag känner mig bra eller inte på alla delar. Förhoppningsvis är någon av de andra pedagogerna bra på drama, men om inte så får jag/vi göra så gott vi kan. Det är bättre att göra något och riskera att misslyckas, än att inte göra något alls för då lyckas jag garanterat inte. Det går alltid att bli bättre på något också och läsa på. Jag har alltid tänkt att vi föds med olika intressen och talanger, och att vi blir bra på det som intresserar oss. Vi människor kan också hjälpa och komplettera varandra.  En aspekt är dock att jag kan lära nytt hela tiden, och jag tror att ju mer jag vågar desto mer kan jag lära mig.

[1] Gunilla Fihn. Forumteater forumspel. Högskolan i Borås, 2016-04-20.

Referenser

Einarsson, A. (2013). Dramapedagogik som form för medierat lärande. I Amhag, L., Kupferberg, F. & Leijon, M. (red.). Medierat lärande och pedagogisk mångfald. Lund:Studentlitteratur, ss. 125-148.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Didaktiska aspekterpå olika material

Marie Lundgren [1] redogör för betydelsen av ordet didaktik som läran om lärandet, undervisningsmetodik och/eller teoretiska kunskaper om lärandet. Några centrala frågor i ämnet är  vad, hur och varför. Vad vill jag göra/förmedla/erbjuda? Hur ska jag gå tillväga/nå dit jag vill? Varför ska jag göra det, vad är mitt mål med aktiviteten? Skolverket (2012) har en bild av en triangel på sin hemsida och i de tre hörnen finns orden innehåll, metod och syfte. Det blir en parallell till de didaktiska frågor Lundgren tar upp där "innehåll" motsvara "vad", "metod" motsvarar "hur" och ordet "syfte" och "varför" har samma betydelse. Som förskollärare ska jag ha kunskap om vilka faktorer som påverkar lärandet. I Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (rev 2010, s. ) redogörs för att grunden för varje individs livslånga lärande ska läggas i förskolans verksamhet. Då är det viktigt att jag har kunskap om faktorer som påverkar denna lärandegrund. De didaktiska frågorna ska vi ha i åtanke när vi skapar ett eget didaktiskt material inför vår VFU. Lundgren frågar vidare om vad som helst kan vara didaktiskt och det tänker jag att så gott som allt kan vara de. Det handlar om vad jag gör med ett material och hur jag använder det. Vi får välja bland olika saker Lundgren tagit med, och sedan gruppvis fundera kring hur vi skulle kunna använda det didaktiskt. Vår grupp tar en låda med snören i olika färger och längder och kommer på flera sätt att använda det som didaktiskt material. Bland annat att prata om färger, jämföra längder eller fläta med dem. De kan också användas till att göra något slags "spindelväv" som barnen får försöka ta sig igenom utan att röra/fastna, och då tränar de sin koordination, balans och motorik samtidigt som de får röra sig.

Vidare berör föreläsningen att vi är förebilder för barnen vi möter ute i verksamheten och att vi i framtiden kommer ha ansvar för en stor del av barns fostran. Situationerna kommer bli didaktiska när jag använder frågorna vad, hur och varför i mitt arbete. Lundgren tar ett exempel på hur jag själv skulle vilja att pedagoger tar i ett barn om det vore mitt eget? Därefter ska jag göra likadant och ta i andras barn på samma sätt. Hon berättar att barngruppen och samspelet är till stor del beror på vårt förhållningssätt. Ser jag på barnen som mina medmänniskor? Behandlar jag dem på samma sätt som jag behandlar mina kollegor eller behandlar jag dem annorlunda? Pratar jag om barnen i deras närvaro eller negativt om andra barn i någons närvaro? Som att de isåfall inte förstår? Tänker jag att vuxna vet bättre vad som är bra för barnen? Låter jag barnen träffa sina egna val eller väljer jag åt dem? Ett bra rättesnöre tycker jag ärr att tänka på det jag säger till barnen och fundera på om jag hade kunnat uttrycka mig på samma sätt mot en kollega. Sedan tycker jag att jag som vuxen ibland kan låta barnen välja medan det andra gånger är jag som vuxen som behöver bestämma. Det handlar om att våga axla ledarrollen samtidigt som jag hela tiden får fundera över vilka beslut barnen kan ta ansvar för själva. Avslutningsvis diskuteras frågan om vilken nivå vi ska ha på det didaktiska material vi tillverkar som VFU-uppgift. Lundgren tycker att uppgiften hellre ska vara lite för svår än tvärtom.

[1] Marie Lundgren. Didaktiska aspekter på olika material. Högskolan i Borås, 2016-01-25.

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Skolverket (2012). Didaktik – vad, hur och varför. Stockholm: Skolverket.

Tillgänglig på internet: http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/didaktik

Drivhuset

Idegenerering didaktiskt material 

Idag lyssnar vi på Niklas Hagström på något som kallas Drivhuset. Han arbetar med idégenerering och entreprenörskap. Idag ska vi få hjälp att utveckla idéer inför det didaktiska material vi ska ha med oss ut på VFU. Något som kan hjälpa oss utveckla idéer av olika slag är till exempel irritationsmoment berättar Hagström [1]. Finns det något vi stör oss på kan det leda till att vi kommer på något som gör att vi slipper/blir av med/löser problemet. Inte alltför sällan är det så nya uppfinningar gjorts. Han berättar hur han tänker om bra och dåliga idéer, att det egentligen istället handlar om vi väljer att jobba vidare med en idé eller inte. Håller vi på så länge att vi hittar en bra lösning så är kanske alla idéer bra tänker jag då. Intressant tanke! Han berättar om didaktiskt material som till exempel Babblarna och Astrid Lindgrens sagofigurer. Det förstnämnda gjordes av en mamman till ett barn med Down Syndrom. Astrid Lindgrens huvudpersoner handlar mycket om uppfinningsrikedom och barns upptäckter. Emil till exempel vet inte alltid vad som är hyss innan han gjort ett, och Ronja handlar mycket om upptäckter och lärdomar i naturen. 

Hagström berättar om något han kallar "Bird in hand" och det handlar om att använda sig av det jag redan har. Det är oftast resurssparande vad gäller tid och pengar. Ett annat ord han nämner är för samma sak "effectuation" vilket betyder ungefär att "man tager vad man haver", och så skapar/gör man något av det. Funderingar kring: Vem är jag? Vem känner jag? Vad kan jag?, blir en bra utgångspunkt att få syn på möjligheter, förmågor, intressen, erfarenheter och kontakter jag kan använda mig av. Vi får göra några försök att tänka utanför de vanliga ramarna, brainstorma, och jag tycker det ibland är svårt. Det blir i alla fall många mer eller mindre tokiga idéer, några vettiga och en hel del skratt.

  [1] Niklas Hagström. Idégenerering didaktiskt material. Drivhuset Borås, 2016-01-29.

Estetiska lärprocesser

Andersson [1] föreläser om begreppen estetik och estetisk. Att lära in, om, med, genom och vad. Estetik kommer från grekiskan och betyder "det sinnliga", alltså det vi kan uppfatta med våra sinnen. Estetiska lärprocesser blir således ett lärande där hela kroppen, eller fler delar och funktioner, är inkopplade. Inte en kunskap som enbart förmedlas av någon verbalt, utan något som även görs, upplevs och erfars av individen. Det blir en positiv inlärning som innehåller utmaning, kreativitet, olika konstformer, sinnesupplevelser, nytänkande och den är utvecklande, uppmuntrande, tillåtande och lockar fram vår nyfikenhet.

Han berättar vidare om något han benämner som den pedagogiska "knorren". Jag skulle vilja förklara det som att det innebär någon form av överraskningsmoment. I en ettåring värld kan det upplevas som spännande och förvånande med två föremål har egenskaper tvärtemot det förväntade, som ett litet tovat föremål med en tung sten i, kontra ett stort som däremot är lättare i jämförelse med det mindre. En barn kanske lärt sig uppskatta tyngder och kopplar det till storleken på föremål, och så visar det sig vara annorlunda i något fall. Det kastar om i begreppsvärlden och det blir spännande att utforska vidare. Andersson talar om att planera processer i förskolan istället för massa göranden, och menar att samma material kan användas under en längre tid fast användas på olika sätt. I Läroplanen för förskolan Lpfö 98 (rev. 2010, ss. 6-10) nämns på många sätt att barnen ska få tillfälle att lära genom att leka, utforska, använda kroppen, skapa, söka kunskap, samarbeta med mera. Det står bland annat att "barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjlighet att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter" samt arr barnen "ska få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, handla, röra sig och lära sig dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska" (Lpfö 98 rev. 2010, ss. 6-7). Andersson nämner också i sin föreläsning att estetiken är väl representerad i läroplanen. Han avslutar med att be oss fundera över hur vi själva är som pedagoger. Vilken kunskaps-och människosyn har jag? Ett sätt att fundera vidare kring hur jag vill vara som lärare är att tänka tillbaka på någon jag själv mött i förskolan eller senare, och fundera vad det var som var positivt med denne, säger Andersson. Det tycker jag är ett bra tips att ha med sig i reflektioner kring sin ledarroll.

[1] Mats Andersson. Estetiska lärprocesser. Högskolan i Borås, 2016-02-16.

Referenser

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Borås Textilmuseum

Detta besök började med en kort föreläsning av museipedagogen Karin Olsson Lindström [1]. Hon presenterade Textilmuseet  som ett skolverktyg, som följer förskolans och skolan läroplan. Detta museet hör ihop med museet i Ramnaparken. De har samma ledning. Ramnaparken berör 1700-1800-talet och fram till industrialismen. Textilmuseets utställningar berör industrialismen och tiden fram till idag. De har fasta såväl som tillfälliga utställningar, en prova-kläder-avdelning samt en "verkstad". Karin ställde frågan "vad ska vi göra utan

textil?" i sin presentation, och det förstår jag med tanke på hur många saker som bygger på textila material.De utställningar som följde var mycket innehållsrika och berättade om textil i historien och i modern tid. På nedre plan fanns en utställning vid namn "textilchock". Där fanns mycket i barns höjd och fler saker som innehöll textilier än vad jag först tänkt på. Härliga mönster och färgkombinationer och varierade material. Det fanns traktordäck (även de innehåller textil) att klättra på, krypa in i och gömma sig. Starka material till skyddskläder och

lapptäcke.Kläder, klädda möbler och lampskärmar visades också. Ja det fanns mängder med saker att titta på! Karin berättade att barn måste få upptäcka själva och prova på. Finns det en kista så tyckte hon att de få öppna och se vad som finns inuti, eller se om det finns något bakom en dörr. I förskola och förskoleklass är det självklart att det finns ett lärande i det här med att själv få prova på, men hon tyckte att det upphör när barnen kommer upp i skolan. Då är det inte en lika självklar del i att inhämta kunskap. Intressant reflektion tycker jag, för det är ju det som personligen  

gjorts, erfarits och provats som lättast fastnar i minnet. En annan sak med denna utställning var alla informationsblad som fanns uppsatta på väggarna. Mycket intressant läsning med olikafakta kring textil, både roliga och hemska, men framförallt intressanta.

I nästa rum fanns en utställning om textilindustrins historia med gamla sy-och vävmaskiner. Där fanns även många foton från förr som hade anknytning till textilindustrin. Den gick jag igenom lite snabbare än den första. En intressant del där var "tonåringens garderob" från 1950, 1980 samt  

2010. Det sa en del om konsumtionssamhället vi lever i nu. Ganska stor skillnad i dessa garderober, på antal plagg framförallt.
Här till vänster, samt uppåt ivänsterkant, finns bilder på saker som innehåller textil, samt en del gamla väv- och spolmaskiner. Nedanför finns ekonomisk redovisning av kostnader och förtjänster kring en vanlig t-shirt. dessutom fanns många informationsark uppsatta med fakta kring textil, se bilderna lite längre ner.

 

På övre våningen ställde Gunvor Nervold Antonsen ut sina verk i vad som kallades "Hybridernas poesi". Den utställningen innehöll material från naturen blandat med olika kritor, färger och textila material. Det var många varierande konstellationer.

Verkan fanns uppsatta på väggar men även hängande från taket, uppsatta på utspända linor i rummet eller helt enkelt stående på golvet. En väldig variation i form, färg och material får jag säga om denna utställning.

Sista momentet för dagen var att vi fick skapa på en stor vit textil yta, cirka 2x2 meter. Det skulle var något med naturanknytning annars hade vi fria händer. Det tyckte jag var roligt och jag kan tänka mig att en barngrupp än mer hade uppskattat detta. Museipedagogen berättade att barn ofta lär sig praktiskt och i utforskandet. Det tror jag stämmer. Härligt med ett museum som var så barnvänligt; mycket i barns höjd, delvis sådant man fick känna på och röra och sist men inte minst det skapande momentet.

I samband med besöket på Textilmuseet tänker jag på en bok som är knuten till vårterminen vid högskolan. Den har titeln "Lär genom textil" och författarna är Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Veluci (2010). Där finns många praktiska exempel på hur man kan stimulera barns lärande i matematik och språk med textila material, och med allt vi fått se på Textilmuseet så kan jag än mer hålla med.

Möjligheterna känns nästan oändliga. Till detta museum vill jag gärna gå med en barngrupp. Det vore verkligen roligt, härligt att se hur de reagerar samt höra om deras tankar efter besöket. Jag tror att det skulle behövas gott om tid för utställningarna även med barn. Den är stor till ytan och det finns många olika delar i den som var för sig tar en stund att få grepp om. Jag tänker också på skillnaden i att se en utställning på egen hand eller vara med på ett guidat besök. Det ger så mycket mer med någon som berättar om innehållet. Visserligen fanns en hel del information att läsa om jag gått runt på egen hand, men jag tycker det blir så mycket bättre med museipedagogens berättelser, både här och på de andra             utställningarna vi besökt.

[1] Karin Olsson Lindström. Textilmuseet i Borås, 2016-03-24.

Referenser

Björkdahl Ordell S., Eldholm G. & Hagstrand Veluci K. (2010). Lär genom textil - en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. Borås: Responstryck